Med anledning av en kolumn i PK-polisbladet ”Aftonbladet” igår, av Ehsan Fadakar kände jag mig föranledd att skriva detta inslag. Rubriken han anför är ”Vi måste rädda de förbittrade männen”. Det är sällan man ser så självförhärligande, självupphöjande texter som densamma ifråga. Han klagar på att hans mailkorg är fylld av fientliga mejl, alltid från män. Så fortsätter han: Män våldtar. Män mördar. Män misshandlar kvinnor. ”Män misshandlar män. Män köper sex. Män slåss på fotbollsmatcher och män kladdar på krogen. Vi kan fortsätta så här i all evighet. Statistiken ljuger inte. Män står bakom alla stora problem i samhället.” Här blottas för första gången hans uppenbara frånvaro av självinsikt. Han kan tydligen inte se, att hans fördömande av ett kön är provocerande för det könet, eftersom det bygger på falsk grund. Det enda i hans påstående som möjligen kan exkluderas är ”slåss på fotbollsmatcher”, vilket mycket kan förklaras av den stora mansdominansen bland supporterskarorna. Men när det gäller det övriga så är det ett faktum att kvinnor våldtar, mördar, misshandlar både män och kvinnor, kladdar på krogen, och köper sex (om än i betydligt mindre omfattning än män – men man kunde faktiskt istället peka på den syn som varit förhärskande ända fram till 1990-talet, och fortfarande är i stora delar världen; kvinnor utnyttjar män för sin egen vinning). Dessutom är det direkt osant att ”män står bakom alla stora problem i samhället”. Det är ett rent ideologiskt påstående som presenteras som fakta, fast problemen är komplexa och består av både män och kvinnor. Män är däremot de som, historiskt sett, till största del löst problem i samhället.
Fadakar är tydligen övertygad om och nöjd med att just han och hans meningsfränder sitter på den korrekta och icke kritiserbara ”sanningen” och tycker det är fint att vara politiskt korrekt. Man undrar om han hade tyckt det i Tyskland på 30-talet också, eller i Sovjetunionen vid samma tid. Med fog kan man applicera det historikern Peter Aronsson uttrycker om många av vår tids moraliska pch politiskt korrekta historiker: ”Vår egen generation anses på något oförklarligt sätt plötsligt ha sett ljuset och förstått hur tidigare generationer varit fångade av fördomar.” Fadakar är uppenbarligen en som anser sig ha sett ”ljuset”.
Det här självförhärligandet av sina åsikter upphöjs till principen ”eftersom jag vet ’rätt’ har jag rätt att tvinga andra att göra ’rätt’ och därför också att straffa dem som gör ’fel’.” De absolut värsta yttringarna av den principen uppstod i Tyskland och Sovjetunionen under 1900-talet, och i verkan går det naturligtvis inte att jämföra nutida ”sanningsmonopolisters” verkan på samhället med de i Sovjetunionen och Tyskland under 1900-talet. Men det viktiga är att de bygger på samma princip, och att det därmed finns en stor risk för att den eskalering av åsiktslikriktningen, enligt radikalfeministisk genusideologi, som skett de senaste 30 åren kommer att sluta riktigt illa.
Fadakar uppvisar ingen åstundan till att acceptera några andra åsikter än de han själv har och utgår så bestämt från att just han har ”rätt” att han inte kan föra en dialog med de män som ”har fel”, utan istället ska han och hans ”rätta” gelikar ”rädda” dem till ett ”rätt” leverne. Precis som katolska kyrkan under medeltiden ville rädda judarna genom att tvångsdöpa dem – eller åtminstone tvinga dem att följa de ”sanna”, gudomliga lagarna. Han skriver: ”Jag kan föreställa mig hur det måste vara för dessa män. De förstår nog inte ens vad de gjort för fel… Vissa förnyar sig i takt med samhällsutvecklingen och andra hamnar direkt efter och blir isolerade… Det är eftersläntrarna vi måste rädda. De har blivit våra fiender, men de behöver inte vara det. Jag ser varje dag hur vi skrattar åt och fryser ut dessa män. Jag förstår att vi gör det. De kan vara elaka som fan… Vi måste fortsätta vara världens mest jämlika och politiskt korrekta land.”
Jag har sällan sett ett så naket, arrogant och patroniserande förnekande av åsiktsmångfald och yttrandefrihet och en så total avsaknad av insikt om att människor som inte sympatiserar med förhärskande åsikter har rätt att invända när de blir tvingade att följa det de inte själva anser. Det är grunden för demokrati- och yttrandefrihet att man har rätt att protestera och ha avvikande åsikter. Men den idén tror uppenbarligen inte Fadakar på, utan han ska istället ”rädda” de som är ”fel” till att bli ”rätt”. Han kunde lika väl ha sagt ”död åt åsiktsfrihetssamhället”. Det är däremot vi som han vill ”rädda” som måste försöka rädda åsikts- och yttrandefrihet och demokrati från sådana som Fadakar.
Fadakar bryter mot anständighetsprinciperna nr 2, 3, 5, 6, 7, 8 och 10.
Första gången postad februari 2014.