ANGÅENDE SMUTSKASTNINGSRETORIK

Jag måste för ett tillfälle bryta min ”serie” om myter runt prostitutionen, därför att jag på en tråd under Liberaldemokraterna konfronterats med ett uppenbart fall av smutskastningsretorik.  Jag har inga illusioner om att Liberaldemokraterna skulle vara förskonade från detta, men skillnaden i det forumet – från andra – är, som jag uppfattar det, att inte en mängd hatare plötsligt går in och eldar under smutskastningarna (som i så många andra forum).

Det började med en tråd om en demonstration mot Barack Obamas Syrien- och övervakningspolitik (vilken jag inom parentes tänker delta i själv) där en persons inlägg plötsligt ifrågasattes därför att han av två debattörer påstods vara ”antisemit”.  Vad som är särskilt intressant är, att personens ifråga (här kallad H) synpunkter på Obama skulle anses ovederhäftiga därför att H var ”antisemit”.  Det androgs som någon sorts faktum att så var fallet, utan att bevis/belägg där presenterades – och utan att det klargjordes varför en påstådd ”antisemit” inte fick ha synpunkter på Obama.  Nej, de övriga läsarna skulle bara nöja sig med de påståenden som S och N gjorde och därför bortsortera H:s argumentering.

Eftersom jag själv i flera sammanhang varit utsatt för denna typ av smutskastningsretorik reagerade jag.  Enligt min erfarenhet handlar det om att ”debattörer” i brist på sakargument måste ta till smutskastning för att ”vinna” en debatt.  Jag säger inte att det är konstigt att de gör så, för medier och politiker har angivit tonen i detta genom att till höger och vänster påstå att folk som kritiserar den politiska korrektheten är ”rasister”, ”prostitutionslobbyister”, ”islamofober”, ”monsterkramare”, ”manschauvinister”, ”klimatförstörarlobbyister” och en mängd andra attribut som särskilt journalistkåren är så duktiga på att föra fram.  Däremot har det inte något som helst att göra med saklig debatt, objektivt betraktande, tolerans och respekt för att andra kan ha divergerande åsikter att göra.

För att följa upp detta exempel på smutskastningsretorik, som jag inledde med, så undvek jag att gå in i själva sakfrågan (Obama), men skrev istället så här, apropå ett påstående om hur rasister fungerar:  Jag är väldigt ”allergisk” mot uttalanden som detta, som S gör: ”Man behöver inte vara medveten om att ens rasistiska uttalanden är just rasistiskt för att definieras som rasist”. ”Guilt-by-association” är ett av de smutsigaste retoriska knepen man kan utsättas för… Att göra ett sådant uttalande som S här gör är också att upphöja sig själv till ”sanningsinnehavare”, att ha ”tolkningsföreträde” och att vara så upphöjd att man själv vet bättre om andra än de själva gör. För mig framstår det som oärligt och hybris. Den som använder ”guilt-by-association” är föga trovärdig!

Mitt inlägg följdes av ”S:s” svar:  Det är för det första inte guilt by association. Men det är däremot ett faktum att man inte måste medvetet identifiera sig själv som något för att kunna benämnas som något. Det räcker med att agera i enlighet med kriterierna för begreppet. Gör någon ett antisemitiskt uttalande håller man sig med, per definition, antisemitiska åsikter och är en antisemit. Hur är det ens kontroversiellt?

Det är här, menar jag, uppenbart att S betraktar sig själv som den som sitter på den absoluta sanningen på vad som är ”kriterierna” för rasism.  Den som är rasist behöver inte vara medveten om det, men S kan genomskåda det, och direkt utdöma den felande som antisemit.  Han har dessutom tolkningsföreträde till vad som är ”antisemitiskt” och ger sig själv därmed rätten att stämpla andra som ”antisemiter”.  Dessutom var det uppenbart ”guilt-by-association”, eftersom vi skulle förstå att det H sa om Obama inte var trovärdigt därför att han av S påstods vara ”antisemit”.  En i och för sig intressant tråd att dra i, men jag ville koncentrera mig på själva smutskastningsretoriken, så jag svarade:  Det är kontroversiellt eftersom bedömningen av vad som är ett ”antisemitiskt uttalande” är en värderingsfråga, och när du uttrycker dig på detta viset visar du tydligt hur du själv anser dig vara ”sanningsinnehavaren” som har rätt att döma andra utifrån dina kriterier…  [så en passus om mina egna erfarenheter från min tid som lärare på Hillelskolan, där ingen kallade mig antisemit för att jag var kritisk till Israels ockupationspolitik]…  Jag tar lika illa vid mig för denna typ av självupphöjelse av att kunna avgöra vad som är ”fel” som jag gör då det gäller relationsvåld, genusteori, m m. Det är mönstret av att smutskasta andra utifrån sina egna kriterier som jag reagerar mot. Det är ovärdigt och – rent ut sagt – snuskigt, enligt mitt förmenande. Jag kan inte respektera människor som istället för att sakligt argumentera måste ta till ”guilt-by-association”.

Till min förvåning visade det sig att S mycket bättre än jag själv visste om mina åsikter, vilket jag i min svarskommentar påpekade är minst sagt hybris – men inte ovanligt när det gäller dem som anser sig ha den fulla kapaciteten, rätten och kunskapen för att smutsstämpla andra.  S skrev:  … vad du beskriver av dina åsikter så kan de mycket väl bygga på just antisemitiska propagandalögner (som t ex lögnen och myten om ”Nakba”). Akademiska diskurs är överens om att antisemitism ofta döljer sig bakom s k antisionism, som sagt.  S vet alltså, efter denna korta debatt i ett facebookforum att mina åsikter bygger på ”antisemitiska propagandalögner”.  Visst är det förstummande fantastiskt.  Mannen ifråga måste vara lika gudabenådad som profeterna, som har sådan fantastisk insikt att han på kort tid kan veta bättre än opponenten vad opponenten tycker!

Efter detta påstår S att han utvärderar åsikter baserat på faktabaserade argument, inget annat trots att han ännu inte presenterat ett enda argument för att H skulle vara antisemit, eller varför mina åsikter skulle vara baserade på ”antisemitiska propagandalögner”.  Så tillägger han:  Jag är inte relativist på den punkten. Istället för att försöka reservera rätten till ”en egen sanning” (dvs i praktiken rätten till att vara t ex antisemit utan att behöva ta konsekvenserna för det), kom med faktabaserade argument tillbaka om varför min begreppsdefinition är fel, inte på grund av relativism utan på grund av kriterierna som sådana.

Mitt svar blev detta:  Jag har inte gett mig in i den i mitt tycke något förvirrade diskussionen om Obama, utan reagerat på din självtagna rätt att utse ”antisemiter”.  Sakargumentet du behöver utvärdera där är att du faktiskt stämplar personer som sådana, och vad du bör komma med som ”sakargument” är vad som gör att just du har förmågan, rätten och kunskapen att bedöma detta.  Vad är det som exklusivt gör just dig till ”sanningsinnehavaren” med rätt att smutskasta andra som ”antisemiter”?

Efter detta kom inget mer inlägg från S, men istället tog N vid och påstod att nu är det knappast någon vidare hemlighet vad H yttrat även om han försöker relativisera det hela precis som han relativiserade ”när det begav sig”.  Både jag J och B kan intyga om vad H sagt & även skärmdumpar eftersom det verkar så kontroversiellt att stå för vad man säger.  Jag svarade, att min erfarenhet gjort att jag inte litar på att någons ”försäkran” är bevis för smutskastande och efterlyste konkreta belägg för att H:s uttalande är objektivt sett ”antisemitiska” och inte enbart antisemitiska utifrån dina och S:s kriterier.  På vägen påstod N att H hade relativiserat Alex Jones paranoida vaneföreställningar om bankeliten och Rotschild, vilket är skolboksexempel på antisemitisk vaneföreställning.  Det är vedertaget.

Jag fick nu inget svar på min fråga vad N:s kriterium för vad ”vedertaget” är, om han hade ett objektivt vetenskapligt belägg att anföra, eller om det handlade om hans egna åsikter, men till slut kom det fram vad det var som gjorde H till ”antisemit”.  Han hade i ett annat forum skrivit att N:s besatthet med att kalla någon för antisemit för att de ogillar någon som råkar vara jude påminner mig om vänsterns rasiststämpel på alla som inte gillar Obama eller inte håller med om all ideologi.  Det var alltså det ”objektiva” kriteriet för att stämpla en ”antisemit”!  Jag replikerade:  N, du har verkligen inte lyckats övertyga mig. Vad du tvärtom visar med ditt sätt att antisemitstämpla H p g a att han påpekar din iver att antisemitstämpla individer pekar ju direkt på just denna hybris att kunna döma människor som du förefaller att besitta. Du jämställer relativisera med att nyansera/ifrågasätta och kritiskt betrakta det du säger. För mig framstår det som en oförmåga att handskas med kritik mot dina egna åsikter. Om en person inte håller med dig, varför måste du då smutskasta honom? Jag vill nog se bättre ”bevis” innan jag tror att ditt och S:s smutskastande har stadigare grund.  Sedan citerar jag professor Ann Jordan vid Washington Law School:  Policyskapare, NGO:er, akademiker, media och aktivister skulle vara försiktiga nog att inte försäkra att åsikter är fakta.  Tvärtemot vad S och N gör när de tvärsäkert – utifrån sina egna åsikter – kan stämpla H som ”antisemit.  Och jag vill påpeka att det verkligen, i mitt tycke, är oanständigt att hänvisa till sin egen smutskastning av en individ i en fråga för att diskreditera henne/honom i en annan.  Smutskastningsretoriken är en av de mest motbjudande debatteknikerna som finns, och den blir inte mer legitim för att journalister och politiker upphöjer den till norm.

Jag har anonymiserat detta därför att jag inte önskar stämpla enskilda individer, utan istället sakligt diskutera en företeelse som jag tycker är högst oanständig.

Postat tidigast augusti 2013.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *