AVVIKANDE DJURARTER OCH GENUSPERSPEKTIVEN

Jag blev uppmärksammad på en text på ”Nationella sekretariatet för genusforskning”.  Där frågar man sig hur sjöhästar, blågyltor och clownfiskar kan ”bidra till större medvetenhet om normer och könsroller”.  Efter att ha läst texten så är jag fortfarande lika frågande.  Det är på Göteborgs sjöfartsmuseum som två pedagoger(?) hävdar att de här udda och avvikande djuren är bra exempel ”att använda sig av för att diskutera föreställningar kring kön och genus”.  På vilket sätt då?  På vilket sätt skulle sjöhästen t ex säga att kön är en produkt av uppfostran och miljö istället för biologi?  Är det det udda undantaget som utgör grunden för genusvetenskapen så är man sannerligen illa ute.  Sjöhästen är också i annat sammanhang högst problematisk för genusforskningen, eftersom den är stöd för den s k ”föräldrainvesteringsteorin”.

”Föräldrainvesteringsteorin” brukar vara som ett rött skynke för många genustroende och radikal-/extremfeminister vilka istället hävdar att uppfostran under tusentals år, under ett manligt förtryck, gjort att kvinnor är mindre sexuellt aktiva än män.  Vad ”föräldrainvesteringsteorin” säger är, att eftersom kvinnan/honan investerar mycket mer i avkomman måste hon vara mer restriktiv i sitt val av fader till sin avkomma och blir alltså mindre sexuellt aktiv. 

En man skulle teoretiskt kunna bli far till cirka 30 000 barn under sitt liv (med kanske en genomsnittlig insats för varje avling om, högt räknat, cirka 20 minuter) och en kvinna kan teoretiskt bara bli mor till högst 45 barn (med en genomsnittlig insats av nio månader per barn, cirka 390 000 minuter) så är det, som Donald Symons (The Evolution of Human Sexuality. New York & Oxford 1979) säger, förståeligt att mannen har en mer ”promiskuös” prägling än kvinnan (total arbetsinsats för mannens 30 000 barn är cirka 600 000 minuter, för kvinnans 45 barn cirka 17 550 000 minuter – bara inräknat avling och graviditet). Vi vet också empiriskt att det är så att mannen är mer ”promiskuös” hos såväl människor (vilket visats gälla över hela världen i Schmitts studie, ”Sociosexuality from Argentina to Zimbabwe: A 48-Nation Study of Sex, Culture, and Strategies of Human Mating”. I Behavioral and Brain Science, vol 28, 2005, pp 247-311) som hos andra primater och däggdjur. Intressant nog bekräftar alltså sjöhästarna ”föräldrainvesteringsteorin”, eftersom det hos dessa är honorna som är de mer sexuellt aktiva och pockande och hannarna de mer restriktiva, eftersom det är hannarna som tar hand om avkomman.

Det blir ju ett märkligt fenomen, att sjöhästarna i ett synnerligen enstaka och avvikande mönster skulle bekräfta att biologin inte måste vara avgörande, men i ett allmänt mönster skulle de inte kunna bekräfta detta.  Det luktar ideologi, och inte vetenskap, lång väg!

Vad jag också undrar över är hur blågyltans och clownfiskens förmåga att byta kön skulle bekräfta att våra könsidentiteter beror på miljö, och inte biologi?  Den förmågan som dessa har till könsbyte är ju biologisk, eller menar de genustroende att det är en mental process hos dessa bägge djur?  Menar de att en mental process skulle kunna få oss människor att byta kön?  För mig har det ingen som helst bäring.

Det finns också en länk till en text om Malin Ah-King som efterlyser ett genusperspektiv inom biologisk forskning, eftersom hon menar att en stereotyp syn på kön influerar forskningen.  Hon exemplifierar med en studie på tallskrikor, där hannarnas aggressivitet tolkades som aggressivitet men honornas aggressivitet som att de var ”snarstuckna”.  Det här måste ju vittna om vilket otroligt stereotypt könstänkande det finns hos radikal-/extremfeminister, som aldrig ser något våld från kvinnors sida, utan påstår att endast mannen är aggressiv och våldsam.  I och för sig är det trevligt att genusforskningen för en gångs skull bekräftar radikal-/extremfeministernas stereotypa könstänkande – själva påstår de ju att de inte tänker så – men hur motsäger det egentligen att våra könsidentiteter formas av både biologi och miljö?  D v s att biologin är en viktig del i detta.  Ah-Kings konstaterande att det som bestämmer könet är olika för däggdjur/fåglar å ena sidan, andra djur å andra är ju ingenting som beror på mentala processer, som människans miljöpåverkan i stort sett är, utan styrs av yttre omständigheter som djuren är oförmögna att påverka.  Hon menar att ett genusperspektiv är viktigt och avslutar med att säga:  ”Det är extra viktigt eftersom biologiska argument ibland används i den politiska debatten”.  Då kan man också säga, att det är extra viktigt att använda biologiska perspektiv, eftersom genusperspektiv snarast dominerar debatten.

Jag har inget emot att genusperspektiv anläggs, men att de ska få styra lagstiftning och normer på så sätt att självutnämnda experter i samarbete med stat, kommun och landsting tror sig ha rätten att ifrågasätta människors könsuppfattning – vilket nu är synnerligen vanligt – det motsätter jag mig å det bestämdaste!

Tidigast postat 2013.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *