SKA INTE SVERIGE GENUSNEUTRALISERAS?

Jag har vänner som tycker ”hen” är ett bra ord, och bekanta som hävdar att det inte finns några könsskillnader – förutom snopp och ? (vad man nu ska kalla den) – utan att det är miljöpåverkan/uppfostran och helt frikopplat från biologin.  Min inställning har alltid varit, att respektera att de har sina åsikter så länge de inte försöker tvinga dem på mig.  En del klarar inte av detta, utan försvarar att för människors ”eget bästa” (d v s de människor som inte förstår sanningen lika bra som de) ”hjälpa” mig och andra att inse det ”rätta” genom att stifta lagar eller inrätta ”pedagogiska” program för att vi ska förstå att de har rätt – och stöpa framtida generationer ”rätt” där evolutionen misslyckats.

Jag tänkte på det häromdagen.  Kanske de har rätt?  Kanske måste Sverige genusneutraliseras så det inte blir några som helst skillnader i kvänskligheten?  Vad har vi för nytta av att vi är olika?  Tänk om alla kunde vara exakt likadana, med samma uppfostran och samma utstansning.  Vore inte det underbart?

Själv insåg jag snabbt, att min del i detta borde bli att genusneutralisera vårt sångkulturarv.  I detta skissade, framtida genusparadis kan vi naturligtvis inte längre ha sånger som skiljer på män och kvinnor.  Vi kan inte längre ha texter som handlar om hur han älskar hon – eller vice versa – utan det måste bli hen älskar hen.  Vi kan inte ha ”sjömanssånger” längre, utan det måste bli ”sjöhenssånger”.  T ex ”Hen hade seglat för om masten”

Hen hade seglat för om masten

som en den uti många år.

Hen hade seglat med förskjutning i lasten

ifrån Frisco till Singapore. 

Hen hade seglat med fransmän och britter

och med dem som betalt henom bäst.

Hen hade slungats mot Sydjyllands klitter en gång

i en storm från nordväst.

Flickan i Havanna måste ju bli ”Plojkan i Havanna”:

Plojkan i Havanna, hen har inga pengar kvar,

sitter i ett fönster, vinkar åt en kvar.

Kom du glade sjömetros, du ska få min röda ros.

Jag är vacker, du är ung, sjung av hjärtat sjung.

För att inte tala om ”Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind”:

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
Och fullmånen lyser som var den av glas
Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind
Med lilla frojken Cecilia Lind
.
Hen dansar och blundar så nära intill,
hen följer i dansen precis vart hen vill.
Hen för och hen följer lätt som en vind.
Men säg varför rodnar Cecilia Lind
?

Men här har vi ett stort genusproblem som måste få en lösning.  Uppdelningen i mans- och kvinnonamn.  Mans- och kvinnonamn har maskulina eller feminina ändelser.  Maskulina slutar i allmänhet på -e, feminina på -a.  Därför måste vi införa det genusneutrala -ä.  Så texten blir egentligen:

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
Och fullmånen lyser som var den av glas
Där dansar Fredrikä Åkare kind emot kind
Med lilla frojken Ceciliä Lind
.
Hen dansar och blundar så nära intill,
hen följer i dansen precis vart hen vill.
Hen för och hen följer lätt som en vind.
Men säg varför rodnar Ceciliä Lind
?

Det måste vara oerhört viktigt att omedelbart börja omarbeta hela det svenska sångarvet i genusneutraliserande riktning, och eftersom det var jag som kom på det borde jag vara mannen att göra det.  Regeringen borde genast inrätta en välbetald tjänst som jag kunde beträda – jag menar, efter arbetsförbudet som pålagts mig som lärare efter Expressens oerhört sakliga och journalistiska exponering av mig som ”monsterkramare” så måste jag ju göra någonting improduktivt – för att utföra detta viktiga arbete.  Jag ska genast skicka en länk till detta oerhört genusgenombrytande förslag till jämställdhetsminister Maria Arnholm.

Sedan behöver vi naturligtvis ingen bråka om vilka olika kön det finns.  Det finns bara ett kön: hen.  Men för att vara riktigt könsneutralt borde det stavas ”hän”.

Första gången postad juni 2013.

AVVIKANDE DJURARTER OCH GENUSPERSPEKTIVEN

Jag blev uppmärksammad på en text på ”Nationella sekretariatet för genusforskning”.  Där frågar man sig hur sjöhästar, blågyltor och clownfiskar kan ”bidra till större medvetenhet om normer och könsroller”.  Efter att ha läst texten så är jag fortfarande lika frågande.  Det är på Göteborgs sjöfartsmuseum som två pedagoger(?) hävdar att de här udda och avvikande djuren är bra exempel ”att använda sig av för att diskutera föreställningar kring kön och genus”.  På vilket sätt då?  På vilket sätt skulle sjöhästen t ex säga att kön är en produkt av uppfostran och miljö istället för biologi?  Är det det udda undantaget som utgör grunden för genusvetenskapen så är man sannerligen illa ute.  Sjöhästen är också i annat sammanhang högst problematisk för genusforskningen, eftersom den är stöd för den s k ”föräldrainvesteringsteorin”.

”Föräldrainvesteringsteorin” brukar vara som ett rött skynke för många genustroende och radikal-/extremfeminister vilka istället hävdar att uppfostran under tusentals år, under ett manligt förtryck, gjort att kvinnor är mindre sexuellt aktiva än män.  Vad ”föräldrainvesteringsteorin” säger är, att eftersom kvinnan/honan investerar mycket mer i avkomman måste hon vara mer restriktiv i sitt val av fader till sin avkomma och blir alltså mindre sexuellt aktiv. 

En man skulle teoretiskt kunna bli far till cirka 30 000 barn under sitt liv (med kanske en genomsnittlig insats för varje avling om, högt räknat, cirka 20 minuter) och en kvinna kan teoretiskt bara bli mor till högst 45 barn (med en genomsnittlig insats av nio månader per barn, cirka 390 000 minuter) så är det, som Donald Symons (The Evolution of Human Sexuality. New York & Oxford 1979) säger, förståeligt att mannen har en mer ”promiskuös” prägling än kvinnan (total arbetsinsats för mannens 30 000 barn är cirka 600 000 minuter, för kvinnans 45 barn cirka 17 550 000 minuter – bara inräknat avling och graviditet). Vi vet också empiriskt att det är så att mannen är mer ”promiskuös” hos såväl människor (vilket visats gälla över hela världen i Schmitts studie, ”Sociosexuality from Argentina to Zimbabwe: A 48-Nation Study of Sex, Culture, and Strategies of Human Mating”. I Behavioral and Brain Science, vol 28, 2005, pp 247-311) som hos andra primater och däggdjur. Intressant nog bekräftar alltså sjöhästarna ”föräldrainvesteringsteorin”, eftersom det hos dessa är honorna som är de mer sexuellt aktiva och pockande och hannarna de mer restriktiva, eftersom det är hannarna som tar hand om avkomman.

Det blir ju ett märkligt fenomen, att sjöhästarna i ett synnerligen enstaka och avvikande mönster skulle bekräfta att biologin inte måste vara avgörande, men i ett allmänt mönster skulle de inte kunna bekräfta detta.  Det luktar ideologi, och inte vetenskap, lång väg!

Vad jag också undrar över är hur blågyltans och clownfiskens förmåga att byta kön skulle bekräfta att våra könsidentiteter beror på miljö, och inte biologi?  Den förmågan som dessa har till könsbyte är ju biologisk, eller menar de genustroende att det är en mental process hos dessa bägge djur?  Menar de att en mental process skulle kunna få oss människor att byta kön?  För mig har det ingen som helst bäring.

Det finns också en länk till en text om Malin Ah-King som efterlyser ett genusperspektiv inom biologisk forskning, eftersom hon menar att en stereotyp syn på kön influerar forskningen.  Hon exemplifierar med en studie på tallskrikor, där hannarnas aggressivitet tolkades som aggressivitet men honornas aggressivitet som att de var ”snarstuckna”.  Det här måste ju vittna om vilket otroligt stereotypt könstänkande det finns hos radikal-/extremfeminister, som aldrig ser något våld från kvinnors sida, utan påstår att endast mannen är aggressiv och våldsam.  I och för sig är det trevligt att genusforskningen för en gångs skull bekräftar radikal-/extremfeministernas stereotypa könstänkande – själva påstår de ju att de inte tänker så – men hur motsäger det egentligen att våra könsidentiteter formas av både biologi och miljö?  D v s att biologin är en viktig del i detta.  Ah-Kings konstaterande att det som bestämmer könet är olika för däggdjur/fåglar å ena sidan, andra djur å andra är ju ingenting som beror på mentala processer, som människans miljöpåverkan i stort sett är, utan styrs av yttre omständigheter som djuren är oförmögna att påverka.  Hon menar att ett genusperspektiv är viktigt och avslutar med att säga:  ”Det är extra viktigt eftersom biologiska argument ibland används i den politiska debatten”.  Då kan man också säga, att det är extra viktigt att använda biologiska perspektiv, eftersom genusperspektiv snarast dominerar debatten.

Jag har inget emot att genusperspektiv anläggs, men att de ska få styra lagstiftning och normer på så sätt att självutnämnda experter i samarbete med stat, kommun och landsting tror sig ha rätten att ifrågasätta människors könsuppfattning – vilket nu är synnerligen vanligt – det motsätter jag mig å det bestämdaste!

Tidigast postat 2013.