KRAFTTAG MOT ETT ”NOLLBROTT”?

RFSU har kongress i Gävle och ska idag (18/5) diskutera sexköpslagen.  Förmodligen kommer inte något uttalande mot lagen att komma, men det finns ett yrkande på att RFSU ska göra en sammanställning av det internationella forskningsläget.  En del av det forskningsläget återfinns i boken ”Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen” (Wase 2012).  Det är naturligtvis bra om RFSU tar en sådan uppgift på allvar, vilket har varit helt främmande för alla statliga utredningar hittills.  Bra är också att man tar ställning för att det behövs mer fokus på att bekämpa stigmatiseringen av sexarbetare.   Just denna är det allra värsta med yrket enligt närmast samstämmiga röster från sexarbetare själva, och i den stigmatiseringen ingår det direkta omyndigförklarandet av kvinnor som valt att arbeta i yrket, genom att mot deras vilja utmåla dem som ”offer”.  Vi behandlar faktiskt sexarbetare i det avseendet sämre än man gjorde under medeltiden.  I vår tid gäller devisen ”en gång hora, alltid hora”, medan det under medeltiden var vanligt med stigmatisering då kvinnorna var yrkesverksamma, men då de utträdde ur det så ramlade stigmatiseringen i allmänhet av, och det vanligaste ödet för f d sexarbetare på den tiden var att återinträda i samhället, bilda familj och rent av gifta sig.  Det var inte heller något uppseendeväckande om t ex badhusprostituerade bjöds på upphöjda medborgares döttrars bröllop och dylikt, eftersom mödrar och döttrar lärde känna kvinnorna då de badade på kvinnodagarna.  Ni kan ju bara tänka er hur socialt körda ni skulle vara om ni idag bjöd till fest och meddelade era ”anständiga” gäster att ni också inviterat ett par sexarbetare.

Så långt är allt gott och väl med RFSU, men vad som är helt uppåt väggarna är att man anser att det behövs krafttag mot (sex)trafficking.  Som jag redan tidigare berättat på denna sida, så är sextrafficking ett antalsmässigt synnerligen obefintligt brott och varje år slänger vi ut många miljoner kronor på att jaga ett brott som utgör 0,048 fall per 100.000 invånare i hela världen (men 0,054 i Sverige) och maximalt 3000 fall per år i hela världen.  Pengar som är helt bortkastade eftersom de inte resulterar i någonting.  Vad RFSU borde göra är att sprida upplysning om vilken gigantisk myt den påstådda stora sextraffickingen över världen är, istället för att spela med i och underblåsa myten.  Då skulle organisationen vinna i trovärdighet.

Första gången postad juni 2013.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *