Ibland blandas begreppen ”jämställdhet” och ”jämlikhet” ihop, som om det vore samma sak. Men jag vill starkt opponera mot en sådan tolkning, för själv förespråkar jag jämställdhet, men inte jämlikhet. Att radikalfeminister istället förespråkar jämlikhet – även om de kanske inte säger det öppet – är däremot för mig ett faktum.
Det finns ett klassiskt citat av den engelska 1800-talsprostitutionsabolitionisten Josephine Butler. ”om jag vore en prostituerad skulle jag gråta varje dag”. I hela sin falska omsorg inkapslar det det som de ”goda” radikalfeministerna utgår ifrån. D v s att de själva är ett mått på hur alla ”egentligen” tänker, tycker och är. I detta tänkande är det en fullkomlig avsaknad av tolerans och acceptans av olikhet och mångfald, utan istället utgår man från egocentrisk empati, som är allt annat än empati. Det här är något som också genomsyrar mycket av genus-”vetenskapen”. Själva idén om att vi – förutom snopp och snoppa – skulle vara helt lika och bara åtskiljas av ”miljöpåverkan” är indirekt en hybrisspäckad föreställning om att man själv är förebilden för alla andra i hela världen. Det finns alltså föga i genusforskning som uppmuntrar till mångfald och acceptans av olikhet. Därför blir det så groteskt när t ex F! påstår sig vara för sådana ”honnörsord”.
Liksom dagens ”goda” radikalfeminister så måste Josephine Butler, när verkligheten inte supporterade vad hon krävde skulle gälla prostitutionen, ta till falsarier och lögnaktiga påståenden. Hon påstod t ex att ”små barn, engelska flickor från tio till 14 års ålder, har stulits, kidnappats, förråtts, förts bort från engelska landsbygdsbyar.” Fångna i belgiska bordeller ”är närvaron av dessa barn okänt för vanliga besökare; det är hemligt känt endast av de rika män som kan betala stora summor för offrandet av dessa oskyldiga”(vilket skulle förklara varför inga personer kunde finna dem på bordellerna). Sentida forskning har kunnat konstatera, att hela denna 1800-talsdiskurs (precis som vår nutida) inte hade något som helst underlag i verkligheten (se t ex Irwin, och för vår tid t ex myten om den gigantiska sextraffickingen). På samma sätt måste man idag använda sig av falsarier om t ex ”mäns våld mot kvinnor” och avsikten är att skrämma människor till att acceptera ”jämlikhet” – d v s de tongivande radikalfeministernas position som förebild och norm för hela mänskligheten.
Jämställdhet, uppfattar jag det som, handlar om att vi ska ha samma legala och formella möjligheter, oavsett om du är man eller kvinna, rik eller fattig. Verkligheten är nu inte sådan att alla skulle göra samma val, ha samma förutsättningar eller vara lika, därför gör vi olika val – vilket vi någonstans får acceptera. Men när man börjar kräva lagstiftning, applicerar skam och aktivt driver skrämselkampanjer för att likrikta människor – som radikalfeminismen i F!, FP, S, V m fl gör – så har man lämnat toleransens och mångfaldsacceptansens område. Då har man i sann hybris satt sig själv högst på rankinglistan och i sann totalitär anda sällat sig till de föregångare som ville likrikta t ex proletariatet, rasen, tron, sexualiteten m m.