SVT har med tysk förebild startat ett projekt som de kallar ”Sverige möts”. Jag blir alltid misstänksam när SVT (eller något annat etablerat media) startar den här typen av kampanjer. SVT har med åren visat sig vara fullständigt i brist på saklighet och objektivitet, och rörande ämnet ”klimatet”, som är en av de polariserande frågor som svar ska ges på om man vill vara med, har man inte sedan 2011 släppt in en kritiker i rutan. SVT har alltså kraftigt uppmuntrat till polarisering i samhället genom att i strid mot de egna reglerna vandra den politiska korrekthetens väg och vägra att bevaka kontroversiella frågor objektivt och sakligt, för att istället aktivt arbeta för att människor enbart ska få ”rätt” information. Särskilt tydligt blir detta i frågan om sexköpslagen, sextrafficking och porr och var tidigare i frågan om invandring. Inte bara för att man, som i fallet klimatet, enbart släpper fram ”rätt” personer, man skyr dessutom vetenskaplig forskning och sänder istället tårdrypande propagandtärer som ska skrämma tittarna till att tycka rätt (se här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här). För att inte tala om att man vägrat att sända den av Amnesty international prisade franska dokumentären ”I Sverige finns inga horor”.
Rent initialt fanns alltså hos mig en stark misstänksamhet mot projektet, men jag bestämde mig ändå för att ge det ett försök, så jag gick in på SVT:s hemsida för detsamma och besvarade frågorna: 1) Bör vi för klimatets skull äta mindre kött? mitt svar blev ”nej”. 2) Ska tiggeri förbjudas? ”nej”. 3) Ska vi ha flera vargar i Sverige? ”ja”. 4) Är bensinen för dyr? ”ja”. 5) Skulle mer feminism vara bra för Sverige? ”nej”. Ska Sverige ta emot färre flyktingar? ”ja” (rent principiellt skulle jag vilja svara nej på den frågan, men jag tror inte det är någon idé med det budgetunderlag och den obefintliga assimileringspolitik som nu finns). 6) Är skatten för hög? ”nej”. Sedan tog det stopp. SVT hänvisar till Novus för utvalet av frågorna som vi vet delar svenska folket åsiktsmässigt. Men det finns ju fler frågor, som absolut är mer relevanta än åtminstone antalet vargar. Jag saknar dessa frågor: 7) Är manligt våld mot kvinnor det enda problemet i relationsvåld? (kvinnor är minst lika våldsamma som män, se här, här, här, här, här). 8) Är sexköpslagen en bra lag? (att den inte är det syns här, här, här). 9) Är genusvetenskap en verklig vetenskap? (Att det är högst tveksamt, se här, här, här, här, här, här, här, här). 10) Var #metoo en bra rörelse? (med tanke på hur många offentligt uthängda som sedan friats så skulle mitt svar definitivt bli ”nej”, se även här, här, här). Slutligen fråga 11) Bevakar SVT på ett sakligt och objektivt sätt polariserande frågor? Förutom de ovan anförda exemplen vill jag tillägga företagets vägran att sända den norska TV-serien ”Hjernevask”.
Det är också tämligen tydligt att den här kampanjen inte syftar till att försöka förändra debattklimatet och åsiktshaveriet (=det att man inte accepterar ”avvikande” åsikter). Nej det ordas inte ett ögonblick om att detta i förlängningen skulle generera några kritiska reflektioner alls. Istället sägs det om erfarenheterna i Tyskland: Responsen har varit bra och de som har deltagit har uppskattat att i lugn och ro få lyssna på och samtala med någon som har en annan uppfattning än en själv. Och vart leder det vidare? Om jag gick dit för att samtala med en meningsmotståndare så hörde vi förmodligen bägge till de få som faktiskt accepterar och kan samtala med meningsmotståndare. Men det rör ju inte alla dessa som tack vare mediernas uthängningar (t ex Thomas Matssons och Robert Aschbergs häxjakt på ”rasister”, uthängningarna med namn av orättfärdigt anklagade under #metoo-häxjakten, m m) och ensidiga fokusering på de ”rätta” synpunkterna fått legitimerat att det är helt ok att hata och stämpla människor.
Jag vet ju av egen erfarenhet hur det är att drabbas av en kraftigt förvrängd medial uthängning (i Expressen så klart), och vilka följder det får, så jag kunde ju ha börjat bete mig på samma sätt som Expressen gjorde. Nu har jag dock alltid ansett, och anser, att man måste ha en saklig och hövlig ton, undvika förklenande verbala utbrott och respektera att alla inte delar mina synpunkter (eller ens vill lyssna på sakliga argument). Men förutom att legitimera för de politiskt korrekta att det är rätt att hata och hänga ut meningsmotståndare, som medierna med SVT gjort under många, många år, så har det också lett till att mängder av de som blivit uthängda, eller som känner att de fakta de känner till existerar aldrig får komma fram, fått legitimerat att de också kan hata och smutskasta. Medierna och deras svans har ju så länge visat att det är på det sättet man gör!
Det är inte märkligt att det på hemsidan för ”Sverige möts” också står: Vi kan inte garantera att alla som anmäler sig blir matchade – dvs att det går att hitta någon som tycker olika i närområdet. Det säger ju i sig verkligen vad detta handlar om. Den politiska korrektheten är så stor att den riskerar att möta varandra. En mer adekvat formulering kunde vara: Vi kan inte garantera att alla som tror på det som sägs i medierna som anmäler sig blir matchade – dvs att det går att hitta någon som tycker olika i närområdet. Att matcha mig med någon blir inte svårt, för jag tänker kritiskt varje gång jag ser en polariserande fråga där medier, politiker och aktivister vägrar att släppa fram kritik och meningsmotståndare, exakt som det är i frågorna kring klimatet, feminismen, manligt våld mot kvinnor, sexköpslagen (överhuvudtaget allt som har med sex att göra) och genus ‒ och tidigare var med invandring och #metoo. Då ligger det en hund begraven. Att man överhuvdtaget inkluderar frågan om vargar och skatter visar på vilket plan detta ligger. Naturligtvis finns där olika meningar, men det är knappast så att någon blir social paria av att inte tycka ”rätt”, eftersom det ännu inte utkristalliserats något ”rätt” eller ”fel” i ideologisk eller moralistisk mening. Men det blir man om man t ex presenterar fakta rörande sexualia eller genus, och fortfarande rörande invandring. En gång stämplad, alltid stämplad!
Jag är tveksam till om jag ska anmäla mig. Å ena sidan kunde det vara av intresse för att följa upp (och förmodligen bekräfta farhågorna i) denna text, men å andra sidan fruktar jag att jag endast spelar de med ”rätta” åsikter ‒ journalister, politiker och aktivister ‒ rätt i händerna. För min övertygelse är, att detta i grunden bara handlar om att de självutnämnda ”rätta” ska kunna slå sig för bröstet och säga: vi har minsann haft ett projekt som låtit de som är fel sansat få prata med dem som är goda. Precis som någon tidning t ex kan ta in en text om en vetenskaplig undersökning som visar att kvinnor är lika våldsamma som män i förhållanden. Men sedan fortsätter man ändå att enbart fokusera på ”mäns våld mot kvinnor” och inget förändras. På samma sätt lär det bli med denna kampanj, för journalister och politiker är inte mer än människor och värjer sig med näbbar och klor mot att vidgå att de agerat fel. Därför kommer de fortsätta att polarisera åsikts- och debattklimatet. Av den anledningen är min uppmaning till dig som är socialt ”avvikande”. Anmäl dig inte till detta förrän projektet rätats upp och formulerat en klar målsättning, att förändra medierapporteringen, debatt- och åsiktsklimatet. Som det är nu är projektet bara humbug!
Ett svar på ”SVERIGE MÖTS ‒ VILKEN HUMBUG!”