MYTER OM PROSTITUTIONEN 1: NIVÅER PÅ VÅLD OCH EXPLOATERING ÖKAR DÄR PROSTITUTION ÄR LEGALT

I den allmänna debatten, och särskilt våra undermåliga medier, förekommer det en mängd påståenden om prostitution som ska ”bevisa” hur förfärlig prostitutionen är.  Vid ett närmare vetenskapligt skärskådande visar det sig emellertid, att det enbart handlar om ounderbyggda myter i samma mönster av verklighetsförfalskning som skrämselaktivister alltid måste ägna sig åt.  Jag tänkte här på bloggen gå till botten med en rad av dessa myter om prostitutionens ”förfärlighet”, inte minst för att ge referenspunkter för sansade människor som ifrågasätter hysterinn kring sexualmoralismens korståg mot människors rätt till sin egen sexualitet, en moralism som t ex exemplifieras av organisationen Realstars och EU-minister Birgitta Ohlsson.  Den första myten som skärskådas är den om att nivåer på våld och exploatering ökar där prostitution är legalt.  Till grund för ”serien” ligger boken ”Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen (Dick Wase 2012, Stockholm) där alla källhänvisningar finns refererade.

Det är inte ovanligt att påståenden framförs om, att om legalisering/avkriminalisering av prostitution genomförs ökar exploateringen och riskerna för våld.  Påståendet har emellertid ingen som helst vetenskaplig substans och är enbart ägnat att skrämma människor att acceptera en abolitionistisk linje.  Apropå legaliseringen av sexarbete i Australien har t ex Janice Raymond – med hänvisning till sig själv – påstått att ”legalisering/avkriminalisering skyddar inte kvinnorna i prostitution”och Mary Sullivan har försäkrat att ”prostitution kan aldrig göras säker”.  Men, som sociologiprofessorn Ronald Weitzer påpekar, så har forskningen kring lagliga bordeller i Nevada konstaterat att bordellerna ”erbjuder den säkraste miljön möjlig för kvinnor att sälja ömsesidiga sexuella akter för pengar”, och en undersökning av holländska justitiedepartementet fann att den stora majoriteten av arbetare på holländska bordeller och fönsterenheter rapporterade att de ”ofta eller alltid känner sig säkra”.  I Australien säger Crime and Misconduct:  ”Det är ingen tvekan om att licensierade bordeller erbjuder den säkraste arbetsmiljön för sexarbetare… Lagliga bordeller som nu opererar i Queensland erbjuder en godtagbar paradigm för en hälsosam, brottsfri och säker licensierad bordellindustri”.

När Woodward & medförfattare intervjuade 101 sexarbetare på bordellerna i Queensland uppgav 97 procent att trygghet och säkerhet var en fördel med att arbeta på bordell, av de 82 privata arbetarna ansåg  81,7 procent att det var det och av de 33 gatuarbetarna 81,8.  Alla tre grupperna inser alltså säkerheten på bordellerna.  Dessutom var det endast tre procent på bordellerna i samma undersökning som någon gång blivit våldtagna av en kund, och två som blivit slagna, mot 60,6 respektive 54,5 procent bland gatuarbetarna.  I sammanfattningen om lagreformen, med legaliseringen av prostitutionen, skriver författarna också:  ”Den nuvarande lagstiftningen har varit effektiv i att förbättra sexarbetares hälsa och välbefinnande inom den.  Det återspeglas i den höga arbetstillfredsställelsen som rapporterades av många kvinnor.  Emellertid är det för dem som arbetar utanför det lagliga ramverket ett antal ofördelaktigheter, inkluderande ökad risk för exponering för veneriska sjukdomar och lägre fysisk säkerhet på arbetsplatsen”.  Såväl Nevada, Australien, Nederländerna och Nya Zeeland är bevis för att legalisering eller avkriminalisering ökar sexarbetares säkerhet.  Påståendet att legalisering skulle öka våld och exploatering är ren lögn!

CAMERON FÖRKROPPSLIGAR MORALISMEN

Man upphör aldrig att förvånas över hur stark, enfaldig och fanatisk moralismen är.  Men ibland blixtrar de till med så absurda drag att sir Winston Churchills ord genast dyker upp:  ”Folk är inte så dumma som du tror, de är dummare”.  Nu senast gäller det David Cameron i UK, som tänker införa blockering av internetpornografi som standard.  Naturligtvis påstår han att han ”inte håller detta tal för att jag vill moralisera eller skapa panik, men därför att jag som politiker och far djupt känner, att tiden för handling har kommit.  Detta handlar helt enkelt om hur vi skyddar barnen och deras oskuld.”

Vad säger det oss om våra s k ”demokratier”, när vissa personer anser sig så upphöjda att de har rätten att tvinga på alla andra sina idéer, när de anser sig vara innehavare av en sådan sanning att den inte kan ifrågasättas, så som Cameron gör i detta fall?  Tyvärr så vittnar det väl också om människors egen flathet, när de inte vågar stå upp och protestera mot övergreppen mot deras egen frihet, självbestämmande och myndighet.  Men självklart är det moraliserande som Cameron gör, han rent av förkroppsligar moralismen i detta just nu.  Det finns ingen som helst vetenskaplig grund för att porr skulle vara skadligt eller påverka människor till att bli brutala eller våldtäktsbenägna (se här och här) och redan president Johnsons kommission, som var färdig med sin rapport 1970, menade att ”empirisk forskning ägnad att klargöra frågan har inte funnit aktuella bevis för att exponering för rakt sexuellt material spelar en märkbar roll i orsakandet av avvikande eller kriminellt uppförande bland ungdomar eller vuxna.  Kommissionen kan inte komma fram till att exponering för erotiskt material är en faktor i orsakandet av sexbrott eller sexuellt avvikande.”  I själva verket kom kommissionen fram till att pornografi hade en sexupplysningseffekt som kunde vara gynnsam!

Vad gäller ”barns” skada av pornografi så är det ett faktum att det inte finns någon enda vetenskaplig undersökning på denna jord som kan styrka att sex i sig är skadligt för barn, om man inte plockar ut rent kliniska populationer där sex ändå aldrig är ensam orsak till att barnen mår dåligt (drygt 95 procent av alla barn som utsatts för övergrepp har ett mönster av kombination av olika former av övergrepp, som våld, negligering och psykiska kränkningar).  I vår kultur är det naturligtvis ingen bra grej att exponera barn för porr, inte minst p g a samhällets institutionaliserande fördömande, men ett obligatoriskt ”familjevänligt filter” finns det inget som helst behov av, eftersom det redan existerar en mängd sådana för de familjer som vill blockera porr för sina barn.  I detta fall handlar det alltså alls inte om att skydda några barn, utan enbart om att få en ny kontrollmekanism över människorna i samhället.  I och med att filtret ska vara standardutrustning, och man måste avsäga sig det, så kan man lista alla ”snuskpellar”.  Informationen kommer sedan att kunna användas av myndigheter och tidningar för att ifrågasätta, smutskasta och stöta ut individer – eller beröva dem vårdnaden om sina barn – och i denna strävan är man beredda att indirekt kriminalisera den stora majoriteten av sitt eget folk!  I Kinsey-rapporten 1948 fann man, att 93 procent av männen var sexualbrottslingar – eftersom så många någon gång brutit mot landets sexuallagar – men sedan följde en period på 60- och halva 70-talet då vi försökte att anpassa lagar och normer till verkligheten.  Nu är vi emellertid på väg tillbaka till medeltiden, med kraftigt moraliserande normer och lagar, som ska göra merparten av befolkningen till brottslingar igen, och staten ska övervaka folks sexualvanor lika effektivt som sedlighetspatrullerna i städerna och bikten gjorde det under samma tidsperiod.  I ljuset av detta är Bertold Brechts ord mer aktuella än någonsin:  ”Varför upplöser inte regeringen folket och väljer ett nytt folk”.

David Cameron framstår som en djupt oanständig människa, och hans påstående om att detta skulle handla om att skydda barn är inget annat än humbug.  Men jag fruktar att våra egna okunniga hycklare i riksdagen snart ska följa efter.  Ett folk får de politiker de förtjänar då de inte har kurage att stå upp och säga ifrån.

En annan bloggare som skriver om detta är Motpol.

Först postat 2013.

KRIMINALISERING AV SEXKÖP UTOMLANDS – OCH ANTIPROSTITUTIONSINDUSTRINS OANSTÄNDIGHET

Som Ett indirekt hån mot den mördade Jasmine skriver SvD idag om förnyade krav på att kriminalisera svenskars sexköp utomlands.  Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson Lena Olsson uttrycker sin egen åsikt som om den skulle vara någon sorts fakta:  ”Människors kroppar är inte till salu. Det här är dagens slaveri.”  Det är upprörande att en rättspolitisk talesperson är av den åsikten att hon har rätten att tvinga på andra sin egen uppfattning.  Hon har helt och hållet tappat anständigheten och upphöjer sig själv till någon sorts absolut sanningsinnehavare.  Men sexarbete är inte slaveri, och för att kunna hävda denna osanning krävs också att Olsson och de andra som lever av antiprostitutionsindustrin måste bygga på lögner, överdrifter och rena påhitt.

Den lagstiftning som Olsson, de rödgröna och kvinnoförbunden i C och FP eftersträvar är oförenlig med demokrati.  Varken en minoritet eller självutnämnda, moralistiska förespråkare av sin egna sanning har rätt att tvinga på andra sina åsikter via lagar.  Och det finns INGA bärkraftiga vetenskapliga eller empiriska studier som säger att sexarbete i sig är skadligt.  Ska man få fram studier som stöttar ”den enda sanningen” måste man förvränga dem, genaom att t ex bara studera en klinisk, liten grupp och skylla alla deras problem på sexarbetet, och inte väga in andra faktorer.  Men det är inte vetenskap, det är pseudovetenskap.  Däremot är de stigmatiserande och fördömande attityder som dessa demokraturförespråkare odlar och sprider i samhället skadliga för sexarbetarna.  Något som inte minst mordet på Jasmine visar.  Det är bl a därför som detta krav på lag indirekt blir att håna henne.

Ett annat exempel på denna fullständiga ignorans för vetenskap och verklighet i fallet sexarbete uppvisar Patrik Cederlöf, nationell samordnare mot prostitution och människohandel, vilken gör precis det som pseudovetenskapliga studier gör.  Han hänvisar till den lilla grupp personer – i ett kliniskt sammanhang – som han möter och den ”information” han fått.  Som en annan representant för antiprostitutionsindustrin är inte han heller intresserad av verkliga fakta, utan bara av de förvrängningar och falska påståenden som denna industri måste bygga på. Detta är människor som helt saknar anständighet i denna fråga!

GLÖM INTE JASEMINE

I torsdags knivhöggs sexarbetaren och aktivisten för sexarbetares rättigheter, Jasemine, till döds av fadern till deras två gemensamma barn.  Det kan tyckas som om detta var ett relations- eller exrelationsmord bland många som kan sorteras till handlingarna.  Men det är ett speciellt förhållande som gör att vi inte får glömma Jasemine.  Hennes öde visar att svensk prostitutionslagstiftning och –inställning är grymt brutal, inhuman och omänsklig.  Så här skriver sexarbetarorganisationen Rose Alliance, där hon var en ivrig aktivist (översatt från engelskan):

Vår styrelsemedlem, brinnande aktivist och vän Lilla Jasemine mördades brutalt igår.  För flera år sedan förlorade hon vårdnaden om sina barn eftersom hon ansågs vara en opassande förälder för att hon var sexarbetare.  Barnen placerades hos fadern… oavsett att fadern begått övergrepp mot Jasemine.  De sa att hon inte visste vad som var bra för henne och att hon ”romantiserade” prostitution, de sa att hon saknade insikt och inte insåg att sexarbete var en form av självskada.  Han hotade och stalkade henne vid ett flertal tillfällen, hon erbjöds aldrig något skydd.  Hon kämpade mot systemet i fyra rättegångar och hade till slut börjat träffa sina barn igen.  Igår dödade fadern till hennes barn henne.  Hon sa alltid: ”Även om jag inte kan få mina barn tillbaka så vill jag se till att detta aldrig händer någon annan sexarbetare”.  Vi kommer fortsätta hennes kamp.  Rättvisa till Jasemine!”

Absurditeten i detta visas av de sociala myndigheternas bortförklaring i att påstå:  ”Kommunens socialtjänst prioriterade att parets båda barn blev tryggt omhändertagna.”  Vilken uppenbar lögn detta är.  De har berövat barnen deras moder på grund av en total ignorans och okunnighet om sexarbete, på grund av stigmatisering, fördomar och ett inhumant system.  Inte något enda media i landet har heller rapporterat om bakgrunden till denna tragedi, utan rapporterar bara politiskt korrekt att Eva Marree Smith Kullander har mördats.  Sannolikt kommer inte något media eller någon journalist ha ryggrad nog att belysa detta övergrepp på Jasemine och hennes barn.

Själv hade jag bara träffat Jasemine en gång på en konferens om sexarbete, och jag berättade för henne att jag skulle referera henne i min då kommande bok, ”Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen”, och hon sa, att det kändes skönt att för en gångs skull få prata med någon utomstående som förstod verkligheten i sexarbetet.  Nu bär jag tacksamt dessa ord och kan inte hjälpa att jag fylls av ilska över det land jag bor i, som kan behandla ”fel” människor så brutalt.  Anledningen till att jag skrev om Jasemine var att hon så suveränt klädde av skrämselaktivisten Claes Borgström på en konferens om prostitution i december 2011:  Så här skrev jag:  ”Bodström är också kompanjon med ovan nämnde politiker Claes Borgström, f d ”jämställdhetsombudsman”, vilken i en debatt rörande prostitution och sexköpslagen i Stockholm i december 2011, vid påpekandet att inga sexarbetare satt med i panelen, underströk att han inte upplevt apartheid, men minsann kunde uttala sig om det ändå.  Då replikerade sexarbetaren ”Jasemine”, som satt i publiken, att när det gällde apartheid så hade man talat med de svarta, men nu satt det bara ”vita” i panelen som talade till de ”svarta” – d v s sexarbetarna.  Naturligtvis kommenterade inte Claes Borgström detta högst relevanta påpekande, enligt principen att ”det du inte kan bemöta ska du ignorera”.”

Svensk prostitutionspolitik är grymt inhuman och kan närmast jämföras med raslagar.  Svensk regering, riksdag och sociala myndigheter är totalt i avsaknad av anständighet, vetenskap, objektivitet och strävan efter att hjälpa människor i detta avseende.  F d sexarbetaren, numera konstnären Lynne Tansey har helt rätt när hon säger:  ”Medan samhället och feministerna fortsätter att tukta och degradera dem som är i detta yrke, görande så att vi känner oss som ”offer”, så är ni skyldiga till varje enskilt mord och våldsam handling mot var och varje prostituerad, som vore det era egna händer.  Blodet stänks som en påminnelse om er ignorans.”

Jasemines blod vidhänger de sociala myndigheterna, svensk riksdag och regering.  De är medskyldiga i mordet på Jasemine!

Först postat juli 2013.

SOM JOURNALIST BEHÖVER DU INTE BRY DIG OM VERKLIGHETEN ALLS

Nu har de sista skojarna från Almedalsveckan lämnat Visby.  Sist ut bland storskojarna var Stefan Lövén, men även småbedragarna har nu, tack och lov, dragit sin färde.  Det innebär också att PK-vaktstyrkan – i form av journalistkåren – inte har fokus på politik på Gotland längre (Gotland däremot har man aldrig fokus på) utan kan vända sitt intresse mot andra PK-jaktmarker.  En sådan är ju ständigt och jämt sexhandeln och vi fick ett tydligt exempel på kravlösheten när det gäller kunskap och kritiskt tänkande för några dagar sedan i ”Corren” (Östgötakorrespondenten).  Där har den gamle sossen Torbjörn Gustavsson en krönika där han skriver om ”sexhandel = slaveri”.  Politiskt korrekt så det förslår, men däremot finns det inte substans i något enda av det han påstår.

Torbjörn Gustavsson ser ju inte purung ut längre, så man tänker sig ju att han ska ha någon tradition av att ha underbyggda källor för det han påstår, att han nånstans på vägen ska ha fått en hint om kritiskt tänkande eller så, men inte då!  Bara dra på med alla möjliga fantasisiffror i sitt uppdrag som PK-väktare, moralpolis och skrämselaktivist.  Utan att blinka påstår han att sexhandel är slaveri och bygger på med alla floskler om fattiga kvinnor, barn och människohandel.  Utan att blinka presenterar han rena lögner (även om han förmodligen inte hittat på dem själv) som fakta.  140.000 kvinnor och barn påstås (med dubbla utropstecken) varje år komma till EU för att utnyttjas sexuellt.  Till Sverige, vill Gustavsson få oss att tro, är det varje år 500.

Tror karlen verkligen på det där själv eller försöker han lura oss avsiktligt?  Hur som helst så har han helt övergivit det gamla journalistiska kravet på kritiskt tänkande.  Som jag visar i min bok, ”Den kidnappade sanningen, myten om den gigantisk sextraffickingen” är det maximalt 3000 sextraffickingfall i hela världen registrerade varje år (och t o m BRÅ säger att mörkertal sannolikt inte existerar).  Till Sverige kommer i genomsnitt två ofrivilliga och tre frivilliga sextraffickingoffer (enbart det faktum att de är minderåriga karaktäriserar deras status, men de har självmant valt att åka hit för att tjäna pengar på sexhandel) varje år.  D v s att vi har drygt två tvingade offer i genomsnitt årligen – och det är väldigt långt ifrån 500.  Om siffran 500 skulle stämma så skulle vi ha en gigantiskt inkompetent poliskår i detta land, men vår poliskår är inte mindre kompetent än andra länders – som också har otroligt små mängder med sextraffickingoffer varje år.  Dessutom visar ett stort antal internationella undersökningar, att 94 procent av alla sexarbetare själva gör valet att inträda i sexarbete.  Man kan lugnt säga, att Torbjörn Gustavsson inte har en aning om vad han pratar om!  Karlen är fullständigt okunnig, och det är den nivån vi kräver av svenska journalister i vårt land idag.  Som journalist behöver du inte bry dig om verkligheten alls, det räcker med att vara politiskt korrekt och agera moralpolis, då kan du få göra vilka osanna påståenden som helst och komma undan med det!

Första gången postat juli 2013.

NI BORDE SKÄMMAS!

Idag var jag på feministiskt väckelsemöte (det har hänt några gånger tidigare).  Det var ett seminarium om huruvida vi ska utvidga sexköpslagen till att omfatta svenskar som köper sex utomlands.  Överhuvudtaget är principen absurd, att vi inbillar oss att svensk lag ska stå över andra länders lag på deras eget territorium.  Det är naturligtvis en tanke som bara kan väckas hos människor som är så övertygade om att de är innehavare av den enda sanningen att de har rätt att tvinga på alla andra denna sanning.  D v s ideologiska fanatiker.

På den här typen av väckelsemöten är det bara ”rätt” personer som ska sitta, eller (som i det här fallet) stå i panelen, och det ska levereras påstådda fakta (som i verkligheten inte är fakta alls) som ska stärka den andäktigt troende församlingen i deras övertygelse.  På detta väckelsemöte levererades t ex det fullständigt osanna påståendet att den s k ”utvärderingen” av sexköpslagen ”visar” att det har skett en attitydförändring gentemot sexköp i Sverige.  Förutom att det är ett helt ounderbyggt påstående så är det också skrämmande vilken inställning detta avslöjar hos dem som tycker att det är okej att staten går in och ska bestämma människors attityder och åsikter.  I detta fall var det centerkvinnornas Carina Matsson som ställde sig bakom tanken att det är staten som ska bestämma vad folk ska tycka, istället för att folket ska bestämma statens inriktning, men varken den av verkliga fakta avvisandes Morgan Johansson (S) eller moderaten opponerade sig mot detta.

Carina Matsson försökte också slå i oss att det inte handlar om moral.  Nej, hon hade minsann ingenting emot att folk hade sex med varandra, så länge det var ömsesidigt.  Men det är ingenting annat än moral det handlar om när man utser sig själv till att vara den som har tolkningsföreträde kring vad som är ”rätt” sex.  För enligt Matsson så är sexköp en makthandling av en man gentemot en kvinna (män som köper av män eller kvinnor som köper av kvinnor och män är tydligen väldigt frånvarande i hennes världsbild).  Att sexarbetarna själva och deras kunder anser att det är en ömsesidig handling har naturligtvis ingen som helst betydelse för Matsson, för hon är så mycket bättre vetande än alla andra att hon har rätt att bortdöma deras upplevelser och bara upphöja sin egen ”sanning”.

Jag tycker det är motbjudande med människor som Matsson, som vägrar att ta till sig verklig forskning och fakta och som måste ta till anekdoter som ”bevis” för vad de säger.  I titeln på seminariet ingick ordet ”Phuket”, för att vi verkligen skulle förstå vad det handlade om, och Matsson åberopade sin dotter, som minsann hade jobbat i norra Thailand med sextraffickingoffer, vilket ”bevisade” hur förfärlig sexhandeln är för alla kvinnor.  I konsekvensens namn borde en person som arbetar med lärare eller andra som ”gått in i väggen” kunna tas som bevis för att alla yrkeskårer där folk kan må dåligt skadar alla som jobbar inom yrket.  Skulle Matsson godta att en skolpsykolog, utifrån alla elever han/hon kommer i kontakt med som mår dåligt, skulle säga att alla elever mår dåligt?  Skulle inte tro det, eftersom vi då måste slå igen alla skolor.  Jag är också helt säker på, att Matsson aldrig ens tänkt tanken att läsa professor Thomas M Steinfatts sammanfattning av det som förmodligen är världens största undersökning av prostituerade.  Under tolv år djupintervjuade han med sina thailändska medarbetare över 4000 barprostituerade i Bangkok, Phuket och Pattaya (2002, Working at the Bar. Sex Work and Health Communication in Thailand,  London).  Inte någon enda hade tvingats in i sexarbete och 69 procent ansåg att de hade ett bra jobb.  I Australien har flera undersökningar också visat, att inomhusprostituerade (där 95 procent av alla sexarbetare) har bättre arbetstillfredsställelse än genomsnittsamerikanen och att de inte mår sämre än den australiensiska genomsnittskvinnan (Wase, Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen, Stockholm).

Det värsta med dessa människor, som bara kan se sin egen ideologiska uppfattning, är dock deras cynism, egoism och fullständiga ignorerande av de människor som de påstår sig hjälpa.  Sexarbetarna i vare sig väst eller Sydostasien (eller någon annanstans) vill ha deras s k ”hjälp”.  I debatten om prostitution på The Economist 6-10 september 2010 (där en överväldigande majoritet av läsarna sedan röstade för avkriminalisering/legalisering av sexarbete) skrev kambodjanska sexarbetare detta inlägg:  Vi är sexarbetare från Kambodja – våra liv och vår industri har förstörts av anti-traffickingindustrin.  Vi brukade arbeta på bordell, där vi har säkerhet och solidaritet efter många år av organiserande som sexarbetare.  Nu är vi skingrade på gatan där det är farligare.  Vi skickas också till rehabiliteringscentra eller till anti-trafficking NGO:er som håller oss olagligt och försöker att ”nyträna” oss.  De försöker att lära oss att sy.  Vet de inte att stora antal av sexarbetare i Phnom Penh är före detta klädesarbetare eftersom klädesindustrin betalar så lite och villkoren är så dåliga.  Nu vet vi de verkliga siffrorna [av traffickerade kvinnor] och då vet vi att det går mindre än en halv traffickerad kvinna på varje NGO anti-trafficking skydd i vårt land!!  Fröken Melissa [Farley] talar mycket om hallickar.  Den största hallicken vi nu ser i Kambodja är människor som hon. Anti-trafficking-industri-hallicken.  Kvinnor och män som gör sina stora förtjänster och deras NGO:ers eller får forskningsanslag genom att studera oss genom att driva ett center där de håller oss illegalt i internering och kallar det rehabilitering.  Vi vämjes på anti-trafficking-hallickar!  Vi vill ha bort lagar kring sexarbete.  Vi vill få ett slut på anti-traffickingindustrinSom sexarbetare i Asien använder vi nu slogan ”Rädda oss från räddare” (se bifogade kampanjbild från de sydostasiatiska sexarbetarorganisationerna).

Men människor som dem på det feministiska väckelsemötet tar ingen som helst hänsyn till andra människors önskemål och åsikter, utan kör över dem enbart för att erhålla sin egen ideologiska självtillfredsställelse.  Utan att blinka fordrar de att kvinnor och män som försöker förbättra sin egen och sina näras situation genom sexarbete ska återvända till fattigdom, armod och ofta förtryckande miljöer.  När man har en sådan inställning borde man bara skämmas!  Carina Matsson, Morgan Johansson och de andra på detta seminarium borde skämmas grundligt för denna djupt inhumana inställning.  Den har inte det minsta med anständighet att göra!

Jag respekterar att människorna på väckelsemötet har en annan åsikt än jag, men jag förkastar deras övertygelse om att de har tolkningsföreträde till vad som är ”rätt” sex, att de tar sig rätten att tvinga alla andra att leva efter deras ”rätt” och deras hatiska inställning till dem som inte vill följa deras övertygelse.  På det sättet skiljer de sig inte det minsta från fascister, nazister, kommunister eller religiösa fanatiker.

Första gången postad juli 2013.

ALMEDALSSPEKTAKLET

Under flera år har jag nu upplevt spektaklet med politikerveckan i Visby, den s k ”Almedalsveckan”.  Jag är verkligen inte imponerad av denna manifestation av det gigantiska avståndet mellan ”vanliga” människor och politiker och jag vämjes av denna orgie i politisk självgodhet och ryggdunkande.  Visst, det har en viss ekonomisk fördel för ön, men de mesta pengar som restauranger och andra drar in går förmodligen ifrån ön, eftersom det går till fastlandsbaserade ägare.  Och vore jag riksdagspolitiker eller regeringsmedlem skulle jag gå och gömma mig av skam för hur man har ställt till det med transporterna till ön.  Priserna är vidrigt höga, med en obefintlig service.  Men, det är ju sant, politikerna under Almedalsspektaklet behöver ju inte bekymra sig om priserna, eftersom de själva inte behöver betala (och tjänar så bra) och så slipper de ju möta ”vanliga” människor.  Sådana flyr ju fältet och istället intas staden av unga och gamla som utgör, eller strävar efter att bli en politisk elit, som aldrig behöver ställas öga mot öga med verkligheten eller de människor som de okunnigt och cyniskt gör om till siffror och statistik i riksdagsbeslut.  Ta t ex regeringens arbetslöshetspolitik.

Jag skulle vilja jämföra Almedalsspektaklet med medeltidens tornerspel.  Dessa var också ett forum för de mäktiga att visa upp sig på, tävla, stångas, äta, dricka, mingla, kopulera och markera hur mycket bättre de var än det ”simpla” folket – vilket, liksom under politikerveckan, var undanträngt.  Exakt samma fenomen gäller för Almedalsspektaklet.  En skillnad är dock, att under tornerspelen fanns inte en mängd propagandaseminarier som skulle gynna sig själva, sin ideologi, karriärer och annat med att göra ounderbyggda påståenden, hatfulla utfall eller härskartekniska utspel.  Okej, jag kan i ärlighetens namn inte påstå att alla seminarier måste vara på det viset, men de jag varit på har haft den karaktären.

En annan sak som jag har upptäckt under dessa Almedalsspektakel är, att politiker måste vara det mest historie- och kulturlösa folk som finns.  Under de år jag gått mina vandringar om ”Människornas Visby” och ”Sex i det forn- och medeltida Visby” har aldrig någonsin en politiker dykt upp.  Och jag har pratat med andra som förmedlar gotländsk historia som säger samma sak (ingen har sagt det motsatta).  Under snart 15 år har aldrig ens någon av de många politiker som har sommarhus på ön dykt upp på en av mina historiska vandringar (och jag kan med fog säga att de definitivt är bland de bästa).  Det är alltså uppenbart, att dessa elitmänniskor som kommer ner enbart för att ”glassa” och synas inte har ett dugg kulturhistoriskt intresse.  Man blir mörkrädd när man inser, att det är just dessa människor som sitter i riksdagen och beslutar om kultur- och fornminnesbevarande pengar. I en tråd på facebook föreslog någon att vi skulle låta politikerhydet stanna året om i Almedalen, men det tycker jag inte vore snällt.  Vad ont har gotlänningarna gjort för att ständigt behöva hysa dessa parasiter?  Skicka dem istället till Gotska sandön, som är obebodd, så stör de ingen.  Ja, visserligen har ön en unik natur, men när politikerhydet dött ut så kommer nog naturen att återställas ändå.

MORALISTVANSINNET FORTSÄTTER

Egentligen hade jag tänkt skriva om spektaklet i Almedalen idag, men igår fick jag en länk som gjorde att jag bara måste skriva denna text.  Jag är ju en svuren fiende till moral, som alltid är kulturella konstruktioner ämnade att upphöja några på andras bekostnad (vilka man sedan kan smutskasta och förfölja, för att känna sig själv så duktig).  Jag föredrar vad som är ett anständigt uppträdande – och ett sådant är t ex att inte peka ut och förfölja individer moralistiskt utpekade.

Det är verkligen inte bara Sverige som har parlamentariska, lagstiftande församlingar som består av idel okunniga och moralistiska människor, vilka upphöjer sig själva till ensamma ”sanningsinnehavare” med rätt att via lagar och regler tvinga andra att följa deras åsikt.  Det är regel i många länder av samma intoleranta slag som Sverige och särskilt också i den stora moralistiska förebilden för det svenska parlamentet, USA.  När dessa politiker inför självgynnande idiotlagar så påstås det alltid att det är för att skydda dem som ”inte kan ta hand om sig själva”, som ”inte förstår sitt eget bästa” och som är tillräckligt svaga politiskt för att inte kunna göra sin röst hörd.  Det kan vara barn, sexarbetare (som i lagstiftarnas ögon är synonyma med barn), ungdomar, handikappade, pensionärer, arbetslösa, m fl, m fl (dock aldrig riksdagspolitiker eller journalister).  Ett särskilt vanligt fenomen är lagstiftningen kring sex.  Eftersom sex, och särskilt då ”fel” sex, i grunden för politikerna är något skamligt och fult så måste man skydda dem som tror de kan utöva ”fel” sex mot sig själva.  Samhället måste helt enkelt vara med i sovrummet och se att inte två eller flera människor förbryter sig mot ”det rätta”.

Ett alldeles färskt fall, men definitivt inte ovanligt, är fallet med Sidney Myers i South Carolina, USA.  Det är i mycket ett parallellfall till det i Gävle, som jag skrev om för ett tag sedan, och det är precis lika okunniga lagstiftare som lagt grunden för det som dem vi har i Sverige.  Till skillnad mot Gävlefallet så förbröt sig inte den 20-årige Sidney mot lovlighetsåldern.  Tjejen han dejtade var 16-år, vilket är lovlighetsåldern i South Carolina, så däri begick han inget brott, men hans (och hennes) misstag var att de tyckte det var roligt att göra film av sina ”hedersstunder” på hans mobil.  Det är nämligen så, precis som i Sverige, att film på en sexuell handling med någon under 18 år automatiskt är ”barnporr” – oavsett om det är frivilligt (som i detta fall) eller inte.  Det skulle inte ens skilja om det var den som är under 18 som hemligen filmade akten med den äldre, det blir automatiskt den som är äldre som ”åker dit”.

Sidney hade på intet sätt lagt ut filmen offentligt eller så, vilket möjligen då hade kunnat tolkas som uppsåt till barnpornografibrott, nej han och tjejen gjorde misstaget att vilja vara tillsammans (och de var det med hennes moders medgivande) även fast hon egentligen skulle gå till skolan.  Handlingen som Sidney då utförde vittnar kanske inte om att det är världens smartaste kille vi talar om, men dumhet i sig är inte straffbart, det är vad man gör av den.  Och Sidney ringde på sin mobil och bombhotade tjejens skola två gånger, vilket innebar att hon kunde stanna hemma.  Ja, ni förstår själva vad som hände, telefonen spårades, polisen la beslag på den och upptäckte filmerna med ”barnporr”.  Sidney riskerade nu tio års fängelse för att ha utfört ömsesidiga sexuella handlingar med en tjej som varit med på att filma dem.  Visst låter det vettigt, eller hur?  T o m domaren insåg dock det absurda i situationen och krympte straffet till 18 månaders fängelse (visst är det en rimlig påföljd för ömsesidigt sex, eller hur?), trots att åklagaren deklarerat att ”säkerheten för South Carolinas medborgare i offentliga byggnader kompromissas inte med.  USA:s åklagarämbete kommer aggressivt åtala dem som hotar våra medborgare – särskilt skolbarn – oavsett hur illa sedda hoten är.  Därtill ska detta fall göra det klart att innehav av särskilda mobiltelefonbilder av minderåriga är en väldigt dålig idé som kommer att placera en i fängelse”.  En sann humanist eller en rabiat moralist?  Enligt min mening det senare.

Sidney Myers kommer resten av sitt liv att ha stämpeln ”sexförbrytare” på sig, vilket kommer att försvåra alla hans försök till utbildningar och arbete på vägen.  Visst är det väl tur, att vi i Sverige och USA har så ”goda” moralistiska lagstiftare att de stort bidrar till att föröda människors liv?  Och turligt nog har de inte infört sådana enkla skrivningar, som man t ex har i Nederländerna, att om ömsesidighet gäller så kan man låta bli att döma ned till 12 års ålder.  Men man måste ju betänka hur de har hjälpt tjejen som förmodligen var kär i Sidney, som gillade att ha sex med honom och som knappast ville göra honom illa.  Nu kan hon ju gå och vara tacksam mot myndigheterna som bidrog till att hon var med och orsakade Sidneys olycka.

Heja våra (och USA:s) moralistiska lagstiftare!  De skapar gladeligen mängder av offer för att kunna påstå att de räddat ett dito – allt i ”rättfärdighetens” namn.  De har moral, men ingen som helst anständighet.

Tidigast postat 2013.

ÄNNU EN SKRÄMSELAKTIVIST – ANNE JALAKAS PÅ ETC

Det är intressant, hur skrämselaktivister helt ogenerat kan beskylla andra för lögn och propaganda samtidigt som de själva utför just precis det.  Anne Jalakas hade häromsistens en krönika i den inte för sin objektivitet kända tidskriften ETC där hon, utan att blinka, beskyller TV-serien Borgen för att ljuga och sprida ”prostitutionspropaganda”.  Danmark sägs också vara ett land där inte bara främlingsfientligheten blomstrat, utan även ”föraktet för feminismen.  Och stödet för prostitutionen”.

Rent inledningsvis kan jag meddela, att mitt förakt för vissa former av feminism, framförallt den radikalfeminism som man får intrycket av att Anne Jalakas företräder, också blomstrar.  Motståndet mot denna totalitära ideologi tycks, tack och lov, öka alltmer även i det svenska samhället, eftersom de flesta människor är vettiga nog att motsätta sig principen att självutnämnda ”sanningsinnehavare” – som t ex Anne Jalakas och radikalfeministerna – med lagar, regler och tvång ska ha rätten att tvinga andra att följa just deras ”sanning”.  T o m radikalfeministerna är överens om att principen gäller för ras och religion, men när det gäller sex eller kön så tycker de plötsligt att de har all rätt i världen till dessa tvingande åtgärder för alla.

Men, låt oss då skärskåda de påstådda ”lögnerna” och ”propagandan” i Borgen.  Eftersom jag själv inte följt serien (är utan TV och använder inte datorn till att titta på TV) så har jag inte sett programmet, utan får gå på Jalakas vinklade framställning.  Hon börjar med att antyda att programmet framställer det som att det skulle vara trevligt att vara prostituerad.  Jag är övertygad om att det kan vara svårt många gånger om man är sexarbetare, särskilt om man ställs inför så patroniserande och stigmatiserande individer som Anne Jalakas.  Det finns en massiv forskning som visar, att det svåraste med yrket är just sådana som hon, som stigmatiserar sexarbetaren, inte tillerkänner dem sin egen rätt att avgöra vad som är bra för dem och som kämpar för att göra yrket så svårt som möjligt, genom förbudslagar som tvingar in sexarbetarna i en kriminell omgivning.  Men ett faktum är t ex, att inomhusprostituerade i Queensland i Australien, där prostitutionen avkriminaliserats, har en högre arbetstillfredsställelse än genomsnittsamerikanen (Wase, 2012, Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen, Stockholm, s 213ff).  Inomhusprostituerade utgör också lägst 80 procent av alla sexarbetare i hela världen.

Det är också intressant, att den förmodligen största undersökningen av sexarbetare som gjorts i världen, professor Thomas M Steinfatts och hans thailändska medarbetares djupintervjuer av över 4000 barprostituerade i Thailand under 12 år, visserligen inte talar om någon ”lycklig” hora, men däremot konstaterar man att det bland alla dessa intervjuade inte fanns en enda som tvingats in i arbetet, och att 69 procent tyckte att de hade ett bra jobb (Steinfatt, 2002, Working at the Bar. Sex Work and Health Communication in Thailand. Civic Discourse for the Third Millennium, London s 68f.)  Om Jalakas mot förmodan skulle vara intresserad av verkliga fakta så kan jag presentera fler undersökningar som visar att inomhusprostituerade inte mår sämre än genomsnittskvinnan, men jag tvivlar på att hon är det, eftersom hon hänvisar till ”fakta” på regeringens hemsida.  Där finns inte ett enda ”fakta”, mer än helt ounderbyggda påståenden i en text.  Det är skrattretande att någon på fullaste allvar kan hänvisa till en sådan ”faktabank”.  Fattas bara att hon kommer dragandes med den synnerligen oetiskt arbetande och mycket vetenskapligt kritiserade Melissa Farley.

När det gäller huruvida gatuprostitutionen skulle ha ökat så vet vi inte om det är så eller tvärtom.  Däremot hade DN en rubrik 20 mars 2011 som konstaterade att det var en ”Stor ökning av kvinnor som säljer sex på gatan”, vilket tillskrivs det faktum att sexköpslagen införts i Norge.  Dessutom har jag av en som sett avsnittet ifråga fått uppgiften att det inte alls påstås att gatuprostitutionen har ökat.  När det också gäller ökningen av våldtäkter efter sexköpslagens införande så är detta också obestridligt.  Sverige har idag världens näst högsta våldtäktsfrekvens, bara slagna av det lilla afrikanska landet Leshoto och med sju gånger högre frekvens än Danmark.  Norge, som också har infört sexköpslagen, har även det klart högre våldtäktsfrekvenser än Danmark, med legal prostitution.  Hur kan Jalakas, annat än med önsketänkande, få det till att Borgen skulle ljuga i detta avseende?

Sedan gör Jalakas det i vårt land numera regelmässiga bedrägeridraget, att hävda att ”en statlig utredning” skulle visa att förbudet mot sexköp haft avsedd effekt.  Liksom regeringen och andra skrämselaktivister måste hon då fullständigt ignorera den massiva vetenskapliga kritiken mot detta beställningsverk och att tre internationella undersökningar dömt ut den s k ”utvärderingen”.  Sedan anförs lagändringen 2011 som någon sorts ”fakta”.  Den bevisar ju inget annat än att riksdagen också består av en mängd individer som upphöjer sig själva till bättre vetande utan att bry sig om att ta reda på verkliga fakta.  Det är inga fakta, det är beklämmande!

Skrämselaktivisten Jalakas menar också att Borgen förmedlar hur vanvettigt det är att försöka stoppa sexhandeln, ”så som vi försökt i Sverige, Norge och Island”.  Här får vi åter prov på denna hybris som genomsyrar dem som upphöjer sig själva till att veta så ”rätt” att de har rätten att tvinga alla andra att leva efter deras åsikter.  Det är intressant när individer, som Jalakas, anser sig så upphöjda att de vet bättre än evolutionen vad som är det rätta.  Sexhandel och sexköp uppfyller nämligen alla tre kriterierna för att vara en evolutionär adaption – d v s biologiskt nedärvt för att det gynnar artens fortlevnad – och det är omöjligt att utrota biologiskt inplanterade drag hos varelser.  Kyrkan har med samma metoder som dem Jalakas förespråkar försökt tvinga mänskligheten till att bara utföra ”rätt” sexualitet i 2000 år – och misslyckats helt.  Det kommer Jalakas och hennes gelikar också att göra.  Det enda som de kommer lyckas med är att, som sociologen Howard S Becker säger i sin bok ”Outsiders” 1963, göra kriminella av människor som annars inte är benägna för ett kriminellt beteende – och att jaga och förfölja dessa människor.  Jalakas, och hennes meningsfränder, inbillar sig att just de har rätten att bestämma vem som är brottslig eller inte, enbart utgåendes från sin egen ideologi och åsikt.  Det har inget som helst med anständigt beteende att göra, det handlar enbart om moralism.

Det blir smått löjeväckande när en person som levererar ounderbyggda påståenden och propaganda, som Anne Jalakas, anklagar andra för att bete sig som hon själv gör. Första gången postad juli 2013.

EN SKRÄMSELAKTIVIST – EU-MINISTER BIRGITTA OHLSSON

Egentligen tycker jag inte alls om detta med att ”hänga ut” människor offentligt.  Av egen erfarenhet vet jag hur mycket skada det kan göra att bli ovederhäftigt uthängd, därför är det viktigt att ha verkliga fakta när man kritiserar någon för att vara skrämselaktivist.  När det gäller EU-minister Birgitta Ohlsson är det emellertid väl dokumenterat att hon agerar som en sådan.  Det är illa redan när vanliga ”hatare” agerar skrämselaktivister, än värre är det när organisationer och den okunniga journalistkåren gör det, men när ministrar, regering och riksdag gör det är det katastrofalt.  Det strider grovt mot anständighetsprinciperna här ovan.

Så hur agerar då Birgitta Ohlsson som en skrämselaktivist?  Det är i hennes försvar av och försök att exportera den medeltida sexköpslagen.  Redan 1441 kläckte katolska kyrkan idén om att förbjuda sexköp – men då bara för gifta män och präster – men inte att sälja sex och införde regeln i påvestaden Avignon.  Så att kalla lagen för den ”svenska” sexköpslagen känns inte helt relevant för mig.  Men oavsett det så är Birgitta Ohlsson grovt ovederhäftig i sin retorik kring lagen.  Det är en sak att ha en åsikt, att lagen är bra, men att underbygga den med falska och felaktiga fakta och påståenden är direkt snuskigt – om än typiskt för just skrämselaktivister.

Offentligt har Birgitta Ohlsson påstått att ”vid sidan om handel med vapen och droger, är traffickerares exploatering av människor för sexuella syften del av den svåra organiserade brottsindustrin”.  Det är ett rent påhitt som inte har någon som helst bärighet i verkligheten alls!  Det är ett rent påhitt som valsar runt i ”rapporter” av Europol och andra, att (sex)trafficking skulle vara världens tredje största kriminella verksamhet, vilket inte har något som helst underlag i verkligheten.  Sextrafficking är en mycket liten kriminell verksamhet.

Ett annat direkt påhitt som Birgitta Ohlsson refererar som ”fakta” är när hon säger: ”Jag förnekar inte att det finns prostituerade som är tillfredsställda med deras val av yrke. Men tillfredsställda sexarbetare utgör bara en bråkdel av prostitutionsvärlden. De flesta människor som är fångade i businessen att sälja sina kroppar i världen idag är fattiga och traumatiserade ungdomar.  Det finns inte en enda vetenskaplig undersökning som kan konfirmera detta påstående!  Skrämselaktivister älskar i ämnet prostitution att hänvisa till den kraftigt vetenskapligt kritiserade Melissa Farley, som gjort riktad forskning med det förutbestämda syftet att få det att framstå som att prostitutionen skadar människor något förfärligt.  Men precis som Birgitta Ohlsson är alltså Farley fullständigt ovetenskaplig och bortser totalt från all verklig forskning som gjorts i ämnet.  Som t ex världens förmodligen största studie av sexarbetare, Thomas M Steinfatts och hans thailändska medarbetares studie av barprostituerade i Thailand (2002, Working at the Bar. Sex Work and Health Communication in Thailand.  Civic Discourse for the Third Millennium, London).  Under 12 år djupintervjuade de över 4000 sexarbetare, fann ingen som tvingats in i arbetet, nästan 70 procent av sexarbetarna tyckte de hade ett bra jobb och maximalt 15 procent var minderåriga.  De fann bland dessa maximala 15 procent en 13-åring, tre 14-åringar och elva 15-åringar, men ingen yngre.

Lika tokigt blir det när EU-ministern påstår att ”klyftan mellan efterfrågan på sexuella tjänster och människor som frivilligt vill sälja deras kroppar resulterar i tvingad prostitution i händerna på organiserad brottslighet”.  Det finns inget som helst dokumenterat automatiskt samband mellan prostitution och kriminalitet, lika lite som det finns dokumentation på att sexarbetare skulle vara mer tvingade än andra.  Tvärtom visar bl a avkriminaliseringen på Nya Zeeland att det är kriminaliseringen av sexarbetet i olika former som skapar kriminaliteten.  Birgitta Ohlsson är alltså en av dem som direkt orsakar att sexarbetare tvingas arbeta under kriminella former.  Ett flertal internationella undersökningar visar också att 94 procent av sexarbetarna inträder i arbetet av eget val.  Hon påstår också, enbart baserat på den högst ovetenskapliga och oundebyggda s k ”utvärderingen” av sexköpslagen att den varit framgångsrik, haft avsedda effekter och håller nere trafficking till Sverige.  Eftersom hon inte kan vara omedveten om den kraftiga kritik som riktats mot det beställningsverk som den s k ”utvärderingen” är så är det hon gör att närmast stå och ljuga rakt ut.

Birgitta Ohlsson har också, med Cecilia Wikström och Helena Holmberg, påstått att ”vår tids sexslaveri drabbar miljontals människor, mestadels kvinnor och barn. Till Europa fraktas årligen en halv miljon människor för att säljas till sexindustrin”med hänvisning till en rapport av Europol.  Men Europolrapporten har inte ett enda underlag för dessa påståenden, liksom naturligtvis inte heller de tre kvinnorna.  Siffran är en s k ”guesstimate” (”bluffskattning”) som inte har någon som helst bärighet i verkligheten.  I verkligheten är det maximalt 3000 fall av sextrafficking årligen i hela världen.

Det är möjligt att Birgitta Ohlsson tror på en del av det hon påstår, men vi ska inte ha ministrar som går omkring och förlitar sig på och för vidare hörsägen, lögner och påhitt när hon driver en skrämselaktivistisk linje som är direkt opassande för en minister.  Ministrar och politiker ska bygga på fakta, och har de inte fakta att basera det de säger på ska de varken uttala sig eller agera för repressiva, förtryckande lagar – som ju sexköpslagen och kopplerilagen är.  När man, som Birgitta Ohlsson gör, direkt agerar för att sexarbetare ska arbeta under kriminella och riskfyllda förhållanden ska man inte skylla deras kunder för det, utan våga stå upp för det man gör, nämligen skapar förutsättningar för kriminaliteten.  En minister måste naturligtvis också ha rätt att göra misstag, men inser man inte när man agerar fel så är man inte lämplig som minister. Första gången postad juli 2013.